Åsikter
Livskvalité får man tydligen inte ha i Ljungskile…!
E 6:an genom Ljungskile lämnar ingen oberörd
Efter många turer under flera år har frågan om en reell bullerdämpning av motorvägens trafik genom Ljungskile återigen stött på patrull. När E6 projekterades för många år sedan var löftet att vägen skulle ”grävas ner” för att minimera uppdelningen av Ljungskile, liksom att dämpa trafikbullret.
Hur det blev vet vi nu, eller åtminstone hur det fortfarande är. D.v.s. inte åtgärdat! Detta trots att buller genom vetenskaplig forskning har visat sig vara en av de starkaste orsakerna till försämrad hälsa hos dem som blir utsatta.
Längst ner på sidan finns en liten video som visar färden på E 6 genom Ljungskile norrut. Bilen med kameran körs i exakt 110 km/tim enligt GPS:en, hastigheten minskas alldeles i slutet av filmen vid norra motet. Bullret minskar ju inte precis om man kör fortare…! Övriga kommentarer är överflödiga.
E 6:an genom Ljungskile norrut.
Stefan Edman och Thomas Rasmusson har engagerat sig i frågan – läs vad de anser här nedan:
Motorvägsbruset: Länsstyrelsen sa nej – och kommunen la sig platt.
Dags att kräva tyst asfalt och bullerskärmar!
Vi som skriver detta har sedan 2013 engagerat oss starkt för att dämpa E6-ans bullermatta över Ljungskile. Vi tog hit regionens främste bullerexpert tekn dr Mikael Ögren, Trafikverkets buller- och miljöchefer – och uppvaktade Uddevalla kommunens samhällsbyggnadsnämnd och miljöchef.
Efter några sega år ansökte kommunen äntligen – förra våren, alltså 2016 – hos Länsstyrelsen om sänkt hastighet med övervakningskameror på en sträcka av 4 km på motorvägen längs Ljungskile. Hastigheten skulle sänkas från 110 km/h till 80 km/h vilket enligt experten Ögren ger den snabbaste och mest effektiva bullerdämpningen. För bilisterna skulle det bli en tidsförlust på bara 49 sekunder!
Många av er har frågat oss vad som hänt med ansökan. Vi visste inget förrän vi själva kontaktade Länsstyrelsen. Det visar sig att Länsstyrelsen sa blankt nej redan 23 januari i år! Kommunen hade då rätt att inom tre veckor överklaga beslutet – men tog inte chansen! När vi ringde Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Gunilla Magnusson (MP) och undrade varför de inte gjorde det så berättade hon att kommunledningen inte ens diskuterade saken. Än mindre meddelade kommunen oss om beskedet trots att vi varit så aktiva i ärendet. Och i media har vi inte sett en rad.
Varför sa då Länsstyrelsen (Lst) nej till att sänka hastigheten av bullerskäl? Här är deras skäl – och våra kommentarer:
- Lst påstår att hastighetssänkningen knappast dämpar bullret. Vår kommentar: Lst ifrågasätter alltså regionens främste bullerexpert utan att ange några särskilda argument
- Lst menar att ”framkomligheten” för arbetspendling och näringslivets transporter skulle störas om hastigheten sänks. Vår kommentar: 49 sekunders fördröjning ses alltså som ett problem!
- Lst menar att efterlevnaden skulle bli låg eftersom trafikanterna ser att vägkvaliteten är god; de upptäcker inte heller att de passerar ett samhälle. Vår kommentar: Lst nämner inte att ansökan inkluderar övervakningskameror, något som ju dokumenterat skapar god efterlevnad. Lst nämner fallet Kungälv som har 80 km/h på ungefär lika lång sträcka. E6 går rakt igenom Ljungskile, liksom den gör i Kungälv. Så varför behandla dessa två case så olika?
- Lst åberopar Trafikverkets och Polismyndighetens negativa yttranden men kunde självklart ändå ha fattat ett för Ljungskileborna positivt beslut. Det är alls inte bara ett antal fastigheter nära vägen som är berörda utan hela dalgången med sin kuperade terräng. Något Mikael Ögren visat i sin studie
Vi beklagar Lsts beslut. Och vi tycker att kommunens bristande engagemang för att följa upp frågan är oacceptabelt.
Kära Ljungskilebor, hög tid att ringa våra förtroendevalda politiker och kräva andra åtgärder – tyst asfalt och bullerskärmar!
Det handlar om ju något så viktigt som välfärd, hälsa och attraktionskraft för Ljungskile, porten från söder till Uddevalla stad.
Stefan Edman Thomas Rasmusson
Betala två gånger?
Minimal påverkan på vägen, som är användbar direkt efter att fiberslangen är nedfräst.
Stenshult, Råane och Vassbo har kommit i den lyckliga belägenheten att det numera finns bra fiberanslutning att tillgå – för de flesta. Men det är inte så för riktigt alla!
Det finns fortfarande markägare som de facto idkar utpressning – eller kanske snarare använder sig av godsägarfasoner – för att få visa sin makt. Nyckelordet är vindkraft!
-Får inte jag bygga vindkraft får ni inte dra fiber på mina marker heller…!
Det är fem fastighetsägare som blivit utan fiberanslutning på grund av denne markägare. Men de har inte gett upp. För ett tag sedan begärde de att Lantmäteriet skulle göra en fastighetsreglering för bildande av ett servitut för att de skulle få fram sin fiber. Sammanträde på plats ägde rum i februari. Markägaren motsatte sig det hela och lantmäteriförrättaren konstaterade att det inte fanns någon möjlighet att komma överens under mötet. Hur det blir kommer därför att beslutas enligt fastighetsbildningslagens regler.
Det finns fler markägare som av samma anledning satt sig på tvären.
Den aktuelle markägaren vill uppenbarligen hämnas på vanligt folk (som i och för sig inte ville ha vindkraft nära sina fastigheter) när Uddevalla kommun i demokratisk ordning beslutade om att stoppa vindkraftsetableringar i Forshälla och Stenshult!
Att sedan LRF – Lantbrukarnas Riksförbund – är inblandade på ett mindre smickrande sätt verkar ganska övermaga! Framför allt som den LRF-jurist ovan nämnda markägare anlitat påstår att ADSL-anslutning eller mobilt bredband lätt kan ersätta en fiberanslutning!
I ett yttrande till Lantmäteriet skriver juristen: – De sökande fastigheterna har redan tillgång till bredband genom det fasta telefonnätet såväl som genom det mobila telefonnätet…”
Nedfräsning av fiberslang i en väg. Påverkan är minimal och vägen kan användas direkt efter att maskinen passerat.
Juristen menar att ett servitut för fiberkabel därför inte kan vara till så påtaglig nytta för de sökande fastigheterna att denna nytta överstiger ”skadan på den tjänande fastigheten”. Juristen tycker heller inte att fiber är till någon påtaglig nytta för de sökande fastigheterna, eftersom de redan har tillgång till bredband genom ADSL och mobilnätet.
Vad gäller ”skada på den tjänande fastigheten” blir den minimal, eftersom fiberslangen fräses ner i vägkroppen. Vägen kan i full utsträckning användas direkt efter detta.
På ren amerikanska kan man kalla dessa yttranden för ”bullshit”, eftersom denna lagvrängare uppenbarligen inte har en aning om hur det fungerar. Det framgår tydligt i vad vederbörande har skrivit i sin inlaga!
Detta gäller idag:
- Fiber är framtidssäkrat. Det går redan idag att till en rimlig kostnad få en garanterad, stadig uppkopplingshastighet på 1 GB/s.
- ADSL är på väg ut. Tekniken är gammal och långsam. Ju längre bort från telefonstationen man är, desto långsammare går det. TV kan man glömma bort att kunna se via nätet om man bor längre bort än någon kilometer från telefonstationen. Kopparnätet är dessutom dyrt att underhålla och håller på att monteras ner på många håll.
- Mobilt bredband går snabbt – om man är nära mobilmasten och få är uppkopplade mot den. Ju längre bort och ju fler som är uppkopplade, desto långsammare går det. Och vad händer om man råkar vara i radioskugga? Sedan finns begränsningar i datamängden som gör att man näppeligen kan se TV någon längre stund innan ”potten” är förbrukad.
LRF:s policy avseende fiber på landsbygden är dock glasklar. Något som juristen och markägaren förmodligen förträngt eller inte brytt sig om att ta reda på. Hur policyn sammanfattas kan man läsa om HÄR och HÄR.
Men nu kommer vi till pudelns kärna:
Markägaren är villig att släppa fram fiberkabeln om fastighetsägarna betalar för det!
Antingen en engångssumma på ett femsiffrigt belopp, eller en ersättning som regleras i 15-årsperioder och som ska räknas upp efter konsumentprisindex!
Kruxet är bara att då får fastighetsägarna betala två gånger till markägaren! Dels när man köpte tomtmarken att bygga på för ett antal år sedan. Dels när man vill anpassa sina fastigheter till dagens vedertagna standard! Snacka om att sitta fast som gisslan!
Att sedan det finns starka medicinska skäl för en stabil och bra fiberanslutning åtminstone hos en av fastighetsägarna ger markägaren faderullan i!
Det är inte svårt att hålla med det gamla ordspråket – snålheten bedrar ofta visheten… Snacka om dålig stämning!
Tycker Björn Tellow, också LRF-medlem.
Vindkraft – igen…!
Vindsnurror bullrar mer och är farligare än man kan tro…!
Centerpartisten och gruppledaren för detta parti i Uddevalla Elving Andersson skriver i ett inlägg i dagens Bohusläningen (29 aug.) att ”Vi måste ha mer vindkraft i Uddevalla”(länk).
Att en del politiker inte kan läsa på bättre innan de lägger fram sina synpunkter upphör aldrig att förvåna.
Egentligen är Centern ett parti med många bra åsikter i partiprogrammet, men när det gäller vindkraften har man kört huvudet i väggen och kan inte komma loss. Just när det gäller vindkraft förordar man – trots att partiet försöker framstå som miljövänligt – en byggnation i områden där det redan finns boende sedan långa tider.
Resultatet blir och har blivit en våldsam reaktion från dessa boende, som definitivt inte vill ha sin livskvalitet, boendemiljö och sina fastighetsvärden ruinerade!
Nya Moderaterna körde samma linje. Bygg där det redan bor folk! Trots att de gränsvärden och mätmetoder avseende ljud, skuggor och annat som finns är mycket föråldrade och inte kan användas på dagens mastodontverk på nästan 200 meters höjd. Trots att natursköna områden förvandlas till industriområden med tillfartsvägar, ledningsgator och betongkolosser till fundament. Vad som händer med flora och framför allt fauna då är inte svårt att föreställa sig.
Jag har tjatat om detta förr, men det verkar som om det måste upprepas ofta!
Valresultatet i Uddevalla 2014. (Skärmdump från valmyndighetens hemsida. Klicka för att läsa.)
Centerns och Nya Moderaternas ståndpunkt i vindkraftsfrågan vad gäller Uddevalla kommun var inte något som gillades av de väljare som bor i de berörda områdena. Moderaterna backade ca 10 % i kommunvalet och Centern nästan en halv procent på en redan liten andel väljare. Kanske har vi här åtminstone en del av förklaringen till det dåliga val som allianspartierna gjorde 2014. Uddevallapartiet gjorde också sitt till genom att ta en del röster.
Att vindkraft är ett mycket dåligt energialternativ behöver man fortfarande inte vara expert för att förstå. De kostnader som ett verk drar för att över huvud taget komma igång och fungera, överstiger med dagens energipriser de intäkter som verket genererar. Så om de statliga subventionerna skulle försvinna kommer botten att gå ur hela branschen.
Som det nu är går det inte ihop för mindre vindkraftparker eller enskilda verk, så det är inte konstigt att vindkraftbranschen kör stora PR-trumman i media för att framhäva vindkraftens förträfflighet. En kampanj som i slutändan utmynnar i ett krav om att de s.k. energicertifikaten ska höjas. Men vem får betala det i så fall? Jo alla vanliga elkonsumenter – privatpersoner som företag – genom höjda elpriser.
Man kan också fråga sig hur naturen egentligen mår efter en etablering? På den norska ön Smøla utanför Trondheim har en vindkraftpark på 68 snurror kraftigt decimerat havsörnspopulationen. Man räknar med att ungefär 6 – 7 örnar om året dödas av vindturbinerna. Läs gärna en artikel från 2009 om detta HÄR (PDF).
I Fanbyn utanför Husum i Ångermanland har en havsörn dödats av ett vindkraftverk nu i sommar. Ångermanlands Ornitologiska Förening, ÅOF, har polisanmält händelsen. Föreningen hoppas att detta kan bli ett prejudicerande fall där företag i framtiden får betala för den skada de orsakar naturen. Läs mer HÄR.
En kungsörn klövs i bitar av ett vindkraftverk i norra Skåne förra våren. Läs mer HÄR.
Hur våra stora rovfåglar i Uddevalla kommun skulle hanteras av vindkraften hoppas vi att vi aldrig behöver få reda på – förutom i den del av de norra delarna där det redan finns etableringar. Vi vet ju att det finns rovfåglar i området.
I dessa delar är det istället många invånare/medborgare i kommunen som råkat illa ut på grund av dåliga faktaunderlag innan byggena. Men det är ju bara människor det är fråga om här…
Så en sista fråga – på vintern när det blir 20 – 30 grader kallt, hur mycket blåser det då? När den vindkraftgenererade elen behövs som bäst, ja då finns den förmodligen inte…
Björn Tellow
Stämman valde sina stadgar istället för att följa lagen…?
Kort sagt fullspikat vid extrastämman.
Så har Stenshults fibernät ekonomisk förening återigen haft en extra stämma. Vid denna valdes en ny interimsordförande och en ny interimsstyrelse, som ska fungera fram till nästa ordinarie föreningsstämma. Det är bara det att man frångick lagtexten om ekonomiska föreningar och struntade i att beslut som togs vid stämman 15 januari inte hade vederhäftig underbyggnad.
Nu kanske det kan förefalla som om undertecknad talar i egen sak, eftersom jag ingick i den styrelse som avgick 15 januari. Orsaken till detta var att vi, den då väl fungerande styrelsen fram till 11 november förra året, insåg att stämman/medlemmarna inte hade förtroende för det arbete som vi lagt ner under två års tid!
Vad som hände efter den 11 november och det styrelsebeslut om att skriva på avtalet med Uddevalla Energi som togs då, kan vi ta en annan gång om någon är intresserad… För intressant är det, men kanske inte skrivbart rakt av.
Vid stämman den 15 januari ”missades” det att tala om att Uddevalla Energi AB hade satt en ”deadline” till den 31 januari. Då – senast – skulle avtalet skrivas på, annars hamnade föreningens ärende ”längst ner i högen” för att sedan få vänta så länge som kanske fram till 2020. Detta därför att Uddevalla Energi hade andra fiberåtaganden att hantera, bl.a. fibersättning av andra fastigheter i kommunen. Så då skulle Stenshults fiber få vänta…
Uddevalla Energis VD Roger Johansson ändrade sedan denna absoluta deadline till ”skriva en avsiktsförklaring” senast samma datum, vid UEAB:s informationsmöte 24 januari.
Valberedningens sammankallande och nyvalde ordföranden.
Beslutet vid stämman 15 januari anser därför många fattades på felaktiga grunder, eftersom man inte kände till denna tidsgräns!
Och enligt lagen om ekonomiska föreningar är det fullständigt klart att detta beslut inte är gällande, eftersom detta kända faktum inte meddelades stämman före det beslut som togs! Nämligen att tillsätta en arbetsgrupp och utreda vidare. Tidsgränsen visste man alltså inte då och utreda tar tid…
Men starka röster krävde att den utskickade kallelsens föredragningslista skulle följas. Trots att man med detta tydligt bröt mot sagda lag!
Föreningens stadgar ansågs alltså enligt min mening vara mer gällande än lagen om ekonomiska föreningar…!
Nu blev det en ny interimsordförande och en ny interimsstyrelse vald. Hur detta kommer att fungera är det ingen som vet ännu, eftersom det enligt vedertagna principer en sådan ledning bara kan hantera grundläggande ärenden, men inte skriva under ekonomiska avtal.
Fan tro’t, sa rellingen, men vi hoppas i alla fall på fiberanslutning i Stenshult med omnejd – utan extra fördyringar – inom en icke alltför avlägsen framtid, eftersom slutklämmen från stämman blev ”skriv på avsiktsförklaringen med Uddevalla Energi”, även om det var utanför föredragningslistan!
Vi har en försening på över tre månader redan, som sätter EU:s bidrag i riskzonen…
Björn Tellow, f.d. styrelsemedlem.
Nu är det inte ens två veckor kvar att överklaga!
Den komplicerade strandlinjen i Bohuslän gör att länsstyrelsens 300-metersgräns kommer att stoppa mycket av den verksamhet som är så viktig för både privatpersoner och näringsliv!
Det är ganska svårt att tänka sig en länsstyrelse som har hanterat frågan om strandskyddet enfaldigare än den som finns i Västra Götaland. Tre hundra meter vid kusten och mellan 100 – 300 meter vid vatten inåt land. Det är inte utan förskräckelse man noterar att denna styrelse helt har bortsett från de konsekvenser som beslutet kan få! Försämrad biologisk mångfald på många platser, oöverstigliga kostnader för att söka dispens med mera!
Och det utan att den så högt vårdade framkomligheten för privatpersoner ökat ett enda uns! Snarare blir det svårare att ta sig fram på många ställen på grund av ökande igenväxning och förbuskning!
Den Bohuslänska strandlinjen är komplicerad. De sjöar och vattendrag som finns i länet är i många fall också svåra att hantera och ta sig fram vid för både naturälskande privatpersoner och för näringsidkare/lantbrukare. En strandskyddsgräns på 100 meter vid kusten går att hantera i de flesta fall, men 300 meter blir i många fall rena kravallstaketet i jämförelse! Bara i Uddevalla kommun finns det också ca 200 sjöar som direkt berörs av beslutet om ökat strandskydd varierande mellan 100 – 200 meter!
Sedan urminnes tider har boskap betat på strandängar vid hav, sjöar och vattendrag. Det har hållit markerna öppna och varit mycket gynnsamt för den biologiska mångfalden.
I ärlighetens namn ska nämnas, att om mark närmare än 300 meter redan används till exempelvis betesmark, lär den få fortsätta att användas till detta. Förhoppningsvis utan inskränkningar.
Men antag nu att Johan Johansson från Uddevalla köper sig ett sommartorp med litet mark till i närheten av vår vackra fjord och vill hålla litet får eller så för att hålla markerna öppna – då kan det bli problem.
Detta kunde varit Johan Johanssons får på sommarbete, ivrigt arbetande för att bibehålla den biologiska mångfalden…
För om nu Johans betesmark ligger närmare fjorden än 300 meter måste han söka dispens från strandskyddsreglerna för att få stängsla in den. Skulle det röra sig om 6 – 700 meter, en kort sträcka i sammanhanget, kostar det i Uddevalla kommun uppskattningsvis 7200 kronor!
Då lär det inte bli någon dispens sökt, marken växer igen och den biologiska mångfalden blir dito enfalden…!
Så det är nu man måste överklaga beslutet om 300 meters strandskyddsområde innan det är försent!
Eftersom länsstyrelsen tog beslutet den 1 december och man har tre veckor på sig att överklaga, är det bara att konstatera att det börjar bli ordentligt bråttom att skicka in denna överklagan! Ju fler som överklagar – desto större tryck på myndigheten.
I praktiken är det fråga om att myndigheten konfiskerar privat mark – utan att markägaren får en enda krona i ersättning.
Lantbrukarnas Riksförbund har på sin webb lagt ut en PDF-fil om hur man överklagar, som kan hittas på sidan HÄR.
Där finns annat att läsa i ärendet också.
På Länsstyrelsens hemsida finns underlag till beslutet och en karta där det går att se hur det ser ut. Klicka HÄR.
Björn Tellow
Stora Julbluffen – det är inte IKEA!Klicka i bilden för större format! Så var det dags igen – tidpunkten […]
Blåsa småföretag – en nygammal nisch för gammal bedragare!Nu finns det nya ”pishingförsök” igång – men inte på […]
Äntligen fiber?Att IP-Only (eller Svenska Fibernät) självförvållat dragit sin […]
Kreativt på LyckornaJust nu pågår en utställning signerad Anders Sköld på Kvarnstigen, […]
Hur segt ska det vara egentligen?Det här med bredband via fiber – hur segt ska det vara att få […]
